Tam o'Shanter

"Av troll och gastar full är denna bok." 

(Gawin Douglas). 

När krämarn torgen överger, 

ocb grannar törstigt slå sig ner, 

när marknadsdagen blivit sen 

och folket tågar hemåt ren; 

vi fyllda bägare då tömma, 

och druckna, sälla sedan glömma 

de långa skotska mil framom,

de kärr och berg och slätter, som 

stå mellan oss och hemmets härd, 

där tyst vår fru, av oro tärd, 

då rynkar ögonbrynen tvär 

och varm sin vredes låga när. 

Och far man, det fann Tam o’ Shanter, 

till varje by åt alla kanter, 

Ayr överträffas dock ej än 

av deras mör och raska män. 

O! hade, Tam, du lyssnat blott 

till allt vad klokt din Katy rått: 

Hon sa, att du din slyngel skicka 

dig skulle plumpt, och rumla, dricka; 

var nånsin nykter du kanhända 

när någon marknad gick tillända! 

Hos mjölnarn satt du med ditt mjöl 

så länge pengar fanns till öl; 

på herrgåln, när du var i tagen, 

du söp med John till andra dagen. 

Hon sagt: förr eller senare 

skall djupt i Doon man dränkt dig se, 

eller av bistra spökens mängd 

i Alloway gamla kyrka stängd. 

Ack, ädla damer, ont det gör

mig ofta då jag hustrur hör 

ömt månget varningsord förnöta, 

dem hånfullt deras män bemöta. 

Men till vår saga. — Tam så säll 

vid brasan satt en marknadskväll; 

det sprakade så skönt och mäktigt,

och ölet var gudomligt präktigt.

Bredvid satt John, skomakaren, 

hans törstige, hans gamle vän; 

som bröder voro de varannan,

I veckor söpo de tillsamman; 

och natten kom med sång och glam, 

och bättre öl kom ständigt fram. 

Mot Tam värdinnan, öm i hågen, 

blev hemligt honom ljuvt bevågen, 

och Johns historier kommo alla 

av löje krogsaln snart att skalla. 

Gällt stormen pep därnte, men 

vår Tam ej brydde sig om den. 

Klar blicken blev och molnfri pannan,

man sjöng och skötte flitigt kannan; 

likt bi’t när hem sin skatt det’bringar, 

bort kvällen flög på lösta vingar. 

För Tam, mer stolt än någon kung, 

all livets sorg ej mer var tung.

Dock nöjets rus som vallmon dör, 

blott du den späda blomman rör, 

likt snön, som bäckens bölja hinner, 

ett ögonblick — dess vithet svinner, 

likt nordanvind, som flyktar hän 

så fort att du ej vet varthän, 

regnbågen likt, vars sköna form 

förbleknar i den vilda storm. 

Ej någon fjättrar tidens lopp, 

för Tam blev tid att bryta opp. 

När midnattstimmens hemska stund 

sig brett kring vida valvets rund, 

han steg till häst, och av det bar — 

i natt en hund knappt ute var. 

Liksom for sista gången tjöt 

hemskt stormen. Regn i strömmar flöt, 

allt mörkare in natten bröt, 

och djnpt och länge åskan röt. 

Det kan ett barn förstå, i natt 

helt säkert fan vid styret satt. 

Men Meg, Tams raska, gråa sto, 

slog gnistor klart med järnsmidd sko, 

och lustigt över mo och hed, 

trots blåst och regn och blixt han red; 

djupt ned sin blåa mössa klämde, 

en gammal skotsk ballad uppstämde, 

och skyggt allt stundom blicken spände, 

och lyssnade och om sig vände. 

Alloftay kyrka sågs långt hän 

med sina troll och ugglors skrän. 

vid vadet nu han var jämväl, 

i snön där krämarn frös ihjäl; 

vid björken och den stora sten, 

där druckne Charlie bröt sitt ben; 

invid den ginst och gamla kvarn, 

där jägarn fann ett mördat barn; 

helt när det träd på brådbrant stig 

där Mungos moder hängde sig. 

Mörk framför honom Doon nu flöt, 

och stormen dovt bland bergen tjöt; 

det blixtrade vid skogens bryn; 

allt närmre åskan skalv i skyn; 

då skymtade vid blixtens ljus 

Alloway gamla bönehus, 

Var springa sken av sällsam glans, 

och gällt det ljöd av lust och dans. 

John Havrekorn, ditt mod består! 

Med dig mot faran glatt man går! 

Vid dubbelt öl vi intet frukta, 

Med whisky djävuln själv vi tukta, 

Och ölet slog så Tam i nacken,

att han haft lust ge fan på fracken. 

Men Meg sig ej ur stället rörde 

tills några rapp dess grubbel störde, 

och rädd hon sprang i ljuset fram; 

och ack, vad syn nu såg ej Tam! 

Hej, troll och häxor par om par! 

Just ej precis française det var — 

Jigs, hornpips, reels och strathspeys satt’ 

liv i envar rent av besatt.

I öster på en fönsterspalt 

satt gamle Nick i djurgestalt; 

en raggig hund, svart, grym och stor, 

Ahemskt förde an den vilda kor; 

Nick på en pipa visslade, 

så tak och dörrar gnisslade; 

i sina kistor gångna släkter 

där stodo stelt i svepningsdräkter, 

och genom något trolldomsband 

ett ljus höll varje lik i hand, 

vid vilkas sken Tam tydligt såg 

hur på det helga altar låg

en steglad mördare och två 

odöpta stackars dibarn små;

en tjuv, från galgen tagen ned, 

vars mun sig än’ ! dödskval vred; 

fem bilor, röda, blodbesköljda;

fem sablar skarpa, mordomhöljda; 

en snara av ett strumpeband; 

en dolk, som höjts av sonahand 

att ge en far dess banesår — 

vid fästet satt hans gråa hår; 

tre lagkarlstungor fläkta ut, 

lögnsömmade, som tiggarns klut; 

prästhjertan, ruttna, svarta, svedda, 

och stinkande, på radband trädda; 

och syn på syn så gräselig, 

att håren därvid resa sig. 

Tam mållös stirrade och skälvde. 

Den galna lust mer vilt sig välvde; 

och pipan ljöd allt gällare, 

och dansen gick allt raskare; 

det ven, det susade, det led, 

tills varje häxa dignat ned; D

då blev var svepduk undanföst 

och dansen gick ånyo löst. 

O Tam! att dock det varit tärnor, 

ljuvt strålande, som nattens stjärnor, 

i lintyg, vita, lätta, skära, 

och ej förruttnelse så nära!

Jag dragit av mitt byxepar, 

om det mitt sista även var,

och bugat djupt och gett det gärna 

för blott en blick av sådan tärna. 

Men torra, murkna tomtegubbar 

och käringar i understubbar,

på kryckor äckligt skumpande, 

ack, att på slikt du kunde se! 

Nu visste Tam dock vad han såg; 

en flicka yr och vild i håg 

var med i natt i trollens ring, 

i trakten känd sen vida kring, 

där mången ko hon trollat död, 

och mången farkost bragt i nöd, 

förstörde säd och fruktträd bräckte, 

och snart allt bygdens folk förskräckte. 

En skjorta vävd av grövsta garn 

hon bar allt sedan litet barn; 

fast kort och snäv, hon dock den bar 

så stolt — den hennes bästa var. 

Ack, föga hennes mor väl tänkte, 

att skjortan, som hon Nannie skänkte, 

köpt då för hennes sista pund, 

skull’ ses en dag i häxors rund.

Min sångmö sänker vingen här, 

till sådan flykt hon maktlös är 

att sjunga Nannies vilda lek — 

hon sprang så sällsamt vig och vek, 

hur Tam förhäxad stod och blängde, 

och, trodde man, hans syn förvrängde. 

Själv satan muntert skuttade, 

och tyst ur kalken smuttade.

Nu gjorde hon en kapriol. 

”Väl gjort, väl gjort, du korta kjol!” 

högt Tam nu ropar helt besatt, 

och vips så sveptes allt i natt; 

Meg sporrades då, följd längs mon 

av hela avgrunds legion. 

som retad bisvärm surra hörs,

när kupans ro av plundrarn störs; 

som-uppskrämd hare flyr sin kos 

när jägarn står mitt för dess nos; 

likt hastigt rörda marknadshopar, 

när ”ta fast tjuven” någon ropar, 

Så springer Meg och trollen i 

dess spår, med hemskt, förfärligt skri.

Ack Tam, ack Tam, nog blir du än 

stekt som en sill i avgrunden;

förgäves Kat’ dig väntar åter, 

en tröstlös änka, snart hon gråter. 

”O! Meg nu tag det fina ut, 

till stenen hinn vid bryggans slut,

där kan du svänga fritt din svans, 

ty dit ej hinner trollens dans.”

Men förrn hon hann till stenen ner, 

sin svans hon svängde aldrig mer; 

ty Nannie, för de andra vida, 

var när den ädla Maggies sida, 

och flög mot Tam i vredesmod, 

men kände föga Maggies mod — 

ett språng — dess herre räddad var; 

men Maggies gråa svans blev kvar; 

den hade häxan ryckt från gumpen, 

och stackars Meg behöll blott stumpen. 

Envar som läser denna saga,

han må sig väl till vara taga 

att, bjudes han till dryckjom gå, 

den korta skjortan glömma då; 

tron mig, slik glädje blir för dyr, 

minns Tam o’ Shanters äventyr!

Ett svårskött pastorat

Detta är skildringen av en ödesdiger rörelse någonstädes på landsbygden ett tusen åtta hundra nittiofyra år p. Chr. nat. Den har blivit mig under det våldsammaste tysthetslöfte berättad av en så trovärdig person, att det ringaste tvivel på hans sanningskärlek skulle i främsta rummet rubba min självtillit till mig själv. Det är därför med de gladaste förhoppningar på att nu och för alltid bliva trodd jag går att nedskriva berättelsen om — ja, om det, som nu kommer. 

I . 

Asatorp är namnet på en liten herregård någonstädes i en av de många svenska provinser, som åtminstone av de resp. invånarne själva kallas “Sveriges vackraste landskap“. 

Asatorp ägdes och beboddes av en femtioårs herreman, Calle Kula, vilken under många och långa år legat som student vid ett universitet, utan att avlägga någon som helst examen. Hans begåvning hade likvisst ingalunda lagt några hinder i vägen för examenstagandet, ty han hade vad man kallar “gott huvud" och lätt för att sätta sig in i saker och förhållanden. Nej, han hade självvilligt avstått från att studera på fullt allvar, emedan han ansåg sin livauppgift vara att i sinom tid få ärva en urgammal, barnlös farbror kallad “Urgubben" och därefter slå sig ned såsom välbeställd lantjunkare. 

Sedan Calle Kula tillbragt femton år i idog sysslolöshet och väntan vid universitetet, alternerande med ekonomiskt intressanta besök hos “Urgubben,, insåg äntligen ovansagde åldring sin plikt mot brorsonen, och dog knall och fall. Calle Kula firade hans gravöl med en jätteaexa på det hotell i universitetsstaden, där han hade mest skuld; reste därefter och jordade “Urgubben" och tog arvet i besittning — vilket just bestod av det lilla godset Asatorp och en hel del synnerligen räntabla aktier och obligationer. Därpå betalade Calle Kula under ståndaktigt prutande sin lilla nätta studieskuld, och slog sig på allvar och för alltid ned på det lilla vackra Asatorp. 

 Han hade under sin studietid huvudsakligen ägnat sin uppmärksamhet åt bildande umgänge och gastronomi. Följden härav hade dels blivit en flytande tunga och dels en liten mycket rund och solid mage samt en dubblerad haka. Med sitt skägglösa, stora och värdiga anlete, vars förnämsta prydnader voro en jättelik cendréfärgad tupé, en djärv örnnäsa och två små vassa, gråblå ögon, såg han närmast ut som en högtstående andans man. 

Ingenting låg dock mera fjärran från “kandidat" Calle Kulas — numera patron Carl Kulas — anläggning än teologiska intressen. Han var ett deciderat världens barn, glad som en speleman, vän av upptåg och skoj, samt en väldig historieberättare. De historier han berättade efter middagar, sedan damerna avlägsnat sig, voro synnerligen gouterade och kommo rökrummens speglar hos ortens honoratiores att avspegla pionröda herransikten i den mest häftiga skrattupplösning. 

Därmed var han dock ingalunda en cyniker i detta ords sämre bemärkelse. Han hade ett gott hjärta och en vänfast hand — och var den sociala medelpunkten i sin ort. Med åren blev han endast ännu mera glad och uppsluppen. Han kunde vädra upp nöjen på flera mils avstånd, och anlände alltid dit i det ögonblick, då man längtade efter något uppfriskande. Han var och förblev ungkarl, till glädje för sin gamla hushållerska , vilken han på grund av hennes vetenskapliga insikter i gastronomien vördnadsfullt kallade “professorskan" 

Så småningom liade han uppnått femtiotalet, och hade firat sin födelsedag — på vår sidan — med en stor festlighet. Andra fester hos grannarna hade följt därpå, och nu kände hela trakten sig utfestad och upplagd för att vegetera i stillhet en tid bortåt. Till att börja med hade denna tysta fridfullhet även tilltalat Calle Kula, men nu var han mätt därpå och längtade efter litet omväxling. Just i de dagarne fick kyrkoherden en ny vice pastor . . . . . . . . . . . . . 

II. 

Mellan kyrkoherden och patron Kula rådde ett ganska egendomligt förhållande . Bägge voro de ivriga älskare av god mat och god dryck — patron Kula fullkomligt officiellt och med representativ ostentation, men prästen — på grund av sin ställning — endast officiöst. Bägge voro de — officiellt! — andliga motståndare, men — officiöst! — mycket goda vänner. Prästen tyckte om ett gott skämt, en vågad anekdot, och gick till och med stundom — med hemlig, rädd njutning! — in på att åhöra Calle Kula utveckla alIt annat än strängt konventionella eller traditionella åsikter. Prästen kunde följa med och skratta hjärtligt åt de vildaste paradoxer; men så med ens ihågkom han sitt ämbetskall, lade sitt jovialiska ansikte blixtsnabbt i vertikala, högtidliga veck, hostade högt och tömde med ett slags sorgset stånkande “ååh!“ sin toddy, för att genast med sorgbunden och choquerad min blanda sig en ny dito. 

Förhållandet mellan prästen och Calle Kula hade även en annan, mera prosaisk sida. Prästen hade nämligen blivit ganska styvmoderligt behandlad med avseende på de jordiska håvor, som rost och mal fördärva och som tjnvar söka bortstjäla. Då och då kunde det hända att han behövde skaffa sig litet mera jordiska håvor, och då hjälpte Calle Kula honom beredvilligt, varvid den jordiska håvan oftast antog formen av ett avlångt papper, gemenligen kallat växel. 

På sista tiden hade dessa håvor blivit så många och stora, att prästen en dag klagade sin nöd för Calle Kula och sade, att han var rädd för att icke kunna inlösa de avånga papperen på ganska avlång tid ännu. Häremot invände Calle Kula med siratlig artighet, att brodren Andreas icke borde göra sig en grå peruk för den saken alls; tvärtom vore Calle Kula benägen att, där så tarvades, vara med om en ny och därtill ganska stor håva. Varvid brodren Andreas först draperade sitt anlete i sneda solskensveck, därpå i horisontala regnveck, stånkade och med sorgbunden röst sade till om litet grogg. Varuppå den föreslagna nya och ganska stora håvan utan vidare fjäsk utskrevs. 

Just då håvan var förfärdigad, knackade det på dörren; och in trädde en liten spinkig herre med grå kammarhy och stora, ljusblå fiskögon. Hans hår var tunt och vattenkammat, han höll huvudet litet på sned och var klädd eller rättare sagt, inspärrad i en dunkelfärgad livrock. Det var den nye vicepastorn. Vid hans åsyn stoppade brodren Andreas mycket hastigt pappershåvan ned i sin fick, stånkade svagt ocli sade lågmält: “Sitt ned, Johansson!“ Johansson bugade sig allvarsamt för de båda herrarne, satte sig fjärran i ett hörn och såg på toddybrickan med ett stumt ogillande . 

 — Det skall väl inte vara en liten toddy? frågade prästen. 

 — Nej tack ! Jag dricker aldrig spirituosa! kom hastigt och gällt ur Johanssons mun. 

Prästen suckade, höjde sitt glas och skålade med Calle Kula, som betraktade Johansson över sina guldbågade binocler. Hans breda anlete hade fått en prägel av majestätisk imperator, och det ryckte litet nervöst då och då kring den vassa munnen. 

Mellan Calle Kula och Johansson härskade ett dovt, men ganska deciderat, halvt instinktivt hat.  Johansson var alldeles nyss kommen från universitetet och såg i Calle Kula en gammal överliggare, som fått det oförtjänt och orättfärdigt bra. Därför var lian mäkta vred över att Calle Kula hade ett så stort inflytande i socknen — i både skolråd och kommunalstämma och kyrkostämma — överallt, där enligt Johanssons åsikt en lantpräst borde besitta patriarkalisk och oinskränkt myndighet. Och så därtill Calle Kulas avgjorda världslighet! Johansson avskydde denne oexaminerade lantpatron. 

Å sin sida hyste Calle Kula en djup vedervilja mot detta lilla magra och självkära “Guds ord på landet“. Han såg i honom en fiende emot sin maktställning inom byn; och då därtill kom att denne Johansson var nykterdansare, trumpen och otrevlig, såg Calle Kula även i honom en absolut tungus, det vill säga en dödsfiende. 

Detta hindrade dock icke, att han behandlade Johansson med en utstuderat överdriven artighet och sirlighet, just för att hävda sig själv såsom gentlemannen i deras tysta kamp. Detta retade Johansson ännu mera. 

Nyligen hade där stått en het dust emellan dem båda i skolrådet. Patron Kula hade föreslagit inköpande av några populärt naturvetenskapliga böcker till biblioteket . Pastor Johansson hade opponerat sig på det skarpaste och i stället föreslagit inköp av en samling gamla postillor, vilka av en änkeprostinna hembjudits för ett högt pris. 

Vid voteringen hade Calle Kula segrat, men så nätt och jämnt, att även han gick ur striden med besk bitterhet emot sin farlige motståndare. 

— Ett sådant charmant väder vi hava haft den, mänskligt att döma, oförtjänta lyckan att få åtnjuta hela denna juni månad, herr pastor Johansson! framkastade Calle Kula i en mjuk och artig ton.

Johansson satt en stund och funderade på om han kunde invända något emot detta yttrande. Slutligen måste han dock bekväma sig till att i så torr ton, som görligt var, svara ett argt :Ja! 

 — Jag förmodar att brodren Andreas har samma gillande omdöme om den förtjusande väderleken, som vår gemensamme vän, herr pastor Johansson? hänvände sig Kula med en lialv bugning till värden. Brodren Andreas nickade tyst och skakade därpå på huvudet, som om en obehaglig tanke trängt sig på honom. Men det blänkte till litet i hans ögon, liksom av hemlig förväntan, då Calle Kula återigen vände sig till Johansson med ett prydligt spörsmål : 

 — Jag vågar förmoda att herr pastor Johansson redan nu, så torsdag som det blott är, lagt sista hand vid sin för söndagens högmässa avsedda predikan? 

 — Ja, det har jag! Jag slutar alltid mina arbeten litet i förväg. Bet gjorde jag redan vid universitetet! 

Detta försök till pik mot en gammal överliggare retade Calle Kula till en tredjedel, men roade honom till två tredjedelar. Han tog sig en liten klunk och satt eftertänksam en halv minut. 

Därpå började han: 

— Jag kan dessvärre icke smickra mig med att hava följt samma princip som herr pastor Johansson vis ä vis mina studier vid universitetet, sade lian med ett mörkt tonfall, medan han långsamt skakade huvudet, som om han gripits av bitter sorg. 

Johansson högg genast in, rädd att förlora ett tillfälle: 

— Låg patronen länge vid universitetet?

— Ja, herr pastor Johansson! Jag låg mycket länge vid universitetet! Och jag tog aldrig någon examen, icke ens “kameralen“. som vi ju hade tillgänglig på min tid. Se (han sänkte rösten, liksom förtroligt) jag skall säga herr pastor Johansson en sak: jag var så rysligt dum. Detta fel hos mig har dessvärre icke gått bort med åren, tillropade han dovt. 

Herr Andreas rörde häftigt i sitt toddyglas, reste sig och gick bort till fönstret, där han ställde sig att se på utsikten, medan han höll näsduken för munnen. 

Johansson öppnade läpparne som för att svara, men teg; och Calle Kula fortsatte: 

— Jag är i alla fall glad att jag icke tog någon examen, ty då hade jag kanske blivit lärdomsliögfärdig! Nu liar jag lyckligtvis inga skäl till en dylik last. Jag kan ingenting alls. Jag kan hjälpligt läsa en tre fyra språk, har litet hum om naturvetenskap och andra små ­ saker. Men vad är det till exempel gentemot herr pastor Johansson, som kan så mycket kyrkohistoria? 

Härmed hade han träffat en sårbar punkt, utan att själv ana det: Johansson hade nämligen haft mycket svårt för att få betyg i detta ämne! 

— Ah, jag förstår nog piken! utbrast denne uppretad, men jag skall underrätta om att det var orättvist! 

Calle Kula uppfattade blixtsnabbt situationen och avbröt med en lugnande gest: 

— Detsamma säga också alla människor här, när vi sitta och tala om den saken. 

Detta var för starkt! Denne halvbildade lantpatron brukade alltså sitta och nedsätta Johanssons lärdomsförtjänster också, icke nöjd med att komma förargelse åstad på annat sätt! Han reste sig upp , röd som en kräfta i kinderna: 

— Patron Kula kan gärna bespara sig besväret att sitta och tala om mig! Jag talar så litet som möjligt om patronen, och det vore minsann icke för vackra saker jag då skulle tala om! 

— Herr pastor Johansson tyckes beklagligtvis fullkomligt missuppfatta min roll i de samtal, över vilka herr pastor Johansson ondgöres! Då de fråga mig om herr pastor Johansson, berättar jag alltid bara den der histo rien om den - tråkiga tentamen, och säger att jag visst inte tror att det berodde på - grov okunnighet, eller så... Han hann icke längre , ty Johansson gick ända fram till bordet, skälvande av raseri: Jag - går - upp - på mitt rum - ifrån detta toddykalas - och det - sällskap, farbror bjuder på! 

Och utan att taga avsked for han ut, tog trapporna till sitt vindsrum i ett par steg och slog igen sin dörr, så att det skakade i hela herdatjället.

— Jag tror minsann han blev arg! sade Calle Kula med en ton av den djupaste förvåning. 

Prästen vände sig om från fönstret, där han stått hela sista tiden, med ett ansikte förvridet av återhållet skratt, som nu brast löst. 

— Ah du - åh du - du - - - var allt han kunde framstamma, halvkvävd av skratt. 

Calle Kula såg på honom med en min full av indignerad bestörtning: Jag förstår inte alls varför brodren Andreas skrattar åt mig? 

Men därpå skiftade han ögonblickligen hållning och tog sig själv ett litet tyst, klunkande skratt, medan han tömde sin kallnade todd.. 

— Nåja, sade han jag retade ju ho­nom! Men det är också för galet att en sådan där - ung - man skall försöka mästra en! Ocli du själv är rädd för honom, Andreas! Medgiv det, du! 

— Ah, du pratar så . . . . 

 — Jo , du är det! Neka inte! Denne unge man har du fått hitskickad utan att du, strängt taget, behöver något biträde. 

— Ååh!! Jo!

— Jo, jo, det är endast på grund av, låtom oss hoppas och säga övergående, lättja, hm indolens, du begärt honom hit, och nu är det han, som vill styra och ställa här, medan du först slappt givit efter och sedan börjat foga dig i hans herrskarenycker, rädd, som du är, för att åter nödgas gripa in med friska tag - och så därför att han är en så överdriven asket, att dina små köttsens svagheter framstå i för stark relief - ehuru de äro mycket oskyldiga, enligt allas mening! Broder Andreas... 

Denne reste sig upp och utbrast: 

 — Ja , den förskräckliga renlivesmannen tråkar verkligen ihjäl mig! Han glor snett på mig, om jag tager mig en liten sup till middagen, lian hostar och suckar då jag röker en ci garr, och blickar förfärad och hotande på mig, som om jag vore ett vredenes käril, om han ser mig laga en toddy! Ja , jag tror nästan att lian tycker det är olutheranskt av mig att jag är ogift — ty härom kvällen satt han och docerade 1 en hel timma om att en präst skulle öva föresyn genom sitt familjeliv! Men jag kan väl ändå inte . . . . Ja , dn liar nog rätt , men - å andra sidan så är det en sådan - hygglig ung man, att . . . . 

— Ja visst, ja visst!! Ja, jag är nu för min del icke glad vid honom! 

— Inte han vid dig heller, det kan du lita på! Isynnerhet efter detta! sade presten och tände på nytt sin cigarr, som slocknat un der samtalet.

— Nej, nej, kan nog så vara! svarade Calle Kula fundersamt . . . . 

En timme senare reste han hem i sin vagn. Det var ett klart och vackert månsken, skogen stod tyst och högtidlig kring vägen; men Calle Kula satt i nervös och retlig sinnesstämning tillbakalutad i vagnen. Denna dispyt och skärmytsling hade stört harmonien i hans avrundade själ och kropp. Han slöt ögonen, och fick plötsligen en förfärande vision: han såg sig själv ligga på marken, medan Johansson dansade på hans bröst, och vilt svängde en vattenkaraffin över hans huvud. Calle Kula pustade till, så att kusken vände sig om och tittade på honom. Calle Kula bara nickade åt honom, och färden fortsattes . . . 

Calle Kula satt i fundersamma drömmerier, då de foro förbi en liten insjö, Asasjön kallad. En liten ö låg ute i dess mitt och glänste med silverkanter i månskenet. Enligt sägen hade fordom nordisk avgndadyrkan utövats där, och man visade ännu en sten, som troddes ha varit ett offeraltare. Calle Kula såg på den lilla ön och slöt åter ögonen. Med ens slog han upp dem vidöppna igen - och satte sig med ett häftigt ryck upp i vagnen. Så lutade han sig åter tillbaka i vagnen, endast för att ögonblickligen åter resa sig, med en skärpt glans i ögonen. Han satt synbarligen och funderade på något, och en cigarr hjälpte honom därmed. 

Plötsligen kastade han cigarren, föll ihop i vagnshörnet och började skratta - först tyst, sedan allt högre och högre. Kusken vände sig om ännu en gång och såg på honom, men herremannen bara vinkade gapskrattande med handen och lät honom köra vidare. Hans skratt rullade fram genom skogen och skrämde de sovande fåglarna. Han tyckte till sist att månen, som först häpet betraktat honom, började fatta och gilla orsaken till hans munterhet och skrattade med - ett guldlöje -  med ett ansikte blekgult som en hökareost. Och månen och Calle Kula skrattade i kapp, ända till vagnen stannade vid Asatorp, då Calle Kula hoppade ur och gav sin egen dräng en krona i drickspengar, fortfarande gapskrattande . 

Medan han klädde av sig brast han i skratt gång på gång. När han tagit av sig allt, så när som på underkläderna, tog han plötsligen en allvarlig min, rusade ute i köket, satte en vit köksmössa på liuvudet ocli band ett vitt köksförkläde blygsamt kring sina kalsonger, varpå han bultade på hushållerskans dörr och bad henne komma ut ä.

— Vad är det? hördes hon fråga förskräckt.

— Det är någonting mycket viktigt, professorskan, Skynda sig! 

Professorskan kom ut ögonblickligen i kysk desliabillée, men uppgav ett högt skrik, då hon fick se sin vördade husbonde i bara kalsongerna och en vit köksmössa på huvudet börja dansa den vildaste cancan, med en slev sirligt buren som en solfjäder i handen, och med imitationer av de huldaste dansöslöjen kring sina visa läppar. 

— Ja , det var bara detta jag ville säga, sade han plötsligen, avstannande med dansen.

— Gå nu in igen, professorska — . och glöm inte att sova gott, innan hon lägger sig.

Professorskan gick in, muttrande något om galna påhitt och väcka folk mitt i natten. Men hon var för van med sin herres upptåg för att bli ond . . . 

Kort därpå låg Calle Kula också till sängs, med allvarsam uppsyn studerande en liten häftad bok, ända tills dagen bröt in.

(forts. följer)

Kattresan

Lillan gick på vägen ut, 

mötte där en katt, 

blev så rädd så att 

hon hävde upp ett tjut. 

Katten sade: »Jam, 

jag är snäll och tam, 

jag är snäll och inte stygg, 

du får åka på min rygg!» 

Lillan satt sej genast opp. 

Det bar av uti galopp. 

Lillan var så gla, så gla. 

Katten sprang så bra, så bra. 

Snart så mötte dom en tupp. 

Lillan skrek: »Se upp, se upp!» 

Och han blev så rädd och sprang 

hemåt till sin tuppmadam. 

Sedan mötte dom en gris, 

han blev skrämd på samma vis. 

Och han blev så rädd, så rädd, 

kröp ner uti sin grisebädd. 

Sedan mötte dom en gås. 

Han blev lika rädd förstås. 

Han blev så rädd, så han blev blek, 

och sträckte på sin hals och skrek. 

Sedan kom dom till en å, 

katten sam med lillan på. 

Fiskarna i vattnet sam 

mycket rädda om varann. 

Lillan hon kom snart i land, 

plocka’ blommorna på strand. 

Sedan mötte dom en ko, 

det blev farligt må ni tro. 

Kon den ropte »möh» och sprang 

rakt mot katt och lilla fram. 

Men lillan slog med piskan, klask! 

Kon, den fick så mycket dask. 

Se’n mötte dom en krokodil. 

Katten sprang liksom en pil. 

Den ville äta lillan opp, 

men katten rädda’ lillans kropp. 

Ty katten sprang så fort, så att 

ingen kunde få den fatt. 

Krokodilen grät så mången tår, 

han led utav en hunger svår. 

Men lillan skratta’ och va’ gla, 

att den ej kunde lillan ta. 

Sedan mötte dom en häst, 

han var klädd i blommig väst. 

Stövlar hade han också, 

men svansen den var inget på. 

Sedan mötte dom en kalv, 

han blev så rädd så att han skalv. 

 En gubbe kom med näsa blå 

och han var klädd i kallikå. 

Han var så hemsk, så ful och stor 

så katt och lilla skrek på mor. 

Men katten satt i väg i språng 

och gubbens näsa blev så lång.

Sedan kom dom till en sta, 

där stod husen ra i ra. 

En polis gick av och an. 

Blanka knappar hade han. 

Och hans kläder dom var blå 

och han var så viktig så. 

Se’n fick dom se en fru så skön,

klädd uti en klänning grön. 

Och uti en droska satt 

Kungen själv så trött och matt. 

Två lakejer stodo bak, 

kusken satt på droskans tak. 

Fyra hästar drogo brått 

droskan hem till kungens slott. 

Katten sprang så fort, så fort 

ända fram till slottets port. 

Katt och lilla stod och neg, 

när kungen ut ur droskan steg. 

Och när han fick lillan se 

blev hans mun så gla’ och bre’. 

Och han sa till en lakej: 

»Hör du, Karlsson, skynda dej 

Och gå efter något gott, 

saft och kakor och kompott.» 

Lakejen sprang i slottet in 

och kom tillbaka som en vind 

med saft och kakor och kompott 

och mycket annat smått och gott. 

Lillan mumsa' med besked, 

katten han fick smaka med. 

Och dom blev så mätta så 

dom inte orkade att gå. 

Katten åt så att han sprack, 

Lillan skrek och ropte ack! 

Men kungen trösta’na och sa: 

»Vi ska göra katten bra.» 

Och en skräddare kom strax 

med en nål och tråd och sax. 

Och han började att sy, 

katten skrek i himlens sky. 

Men snart så var han frisk och kry, 

precis som om han varit ny. 

Och dom var så glada så. 

Nu kunde katten åter gå, 

och så sade dom adjö! 

Katten sprang så han blev rö'. 

Och så kom dom hem till mor, 

där blev glädjen mycket stor. 

Men dom var så trötta så 

dom genast somna' bägge två. 

Och de sova nu så gott 

efter allt de genomgått. 

 

Bonden Pavo

Ocke, Nutta och Pillerill

 

Fru Ollon med sin Ocke och lilla Pillerill, 

de bodde i en stuga som sällan höll sig still, 

för stugan satt och svängde i ekens höga topp,

och det tog minst en timme att klättra ända opp. 

En höststorm kom och ryckte och slet i ekens blad. 

”Hurra, nu får vi flyga!” skrek Pillerill så glad.

Han slängde sig på magen på närmsta blad i hast, 

och Ocke följde efter och höll sig stadigt fast. 

Men stormen förde bladet så hastigt upp i skyn.

Det snurrade och krängde högt över skogens bryn. 

Långt över äng och gärden det flög med häftig fart, 

tills barnen börja önska, att de var framme snart. 

Då miste stormen lusten att leka med dem mer.

Han slängde flygmaskinen, och den sjönk hastigt ner 

och föll pladask i granen mitt i en tomtetvätt,

där fyra gummor skrek: ”Vad är det här för sätt!” 

”Säj, har ni inget folkvett, som dimper ner så där 

och smutsar ner alltsammans, när vi haft sånt besvär 

att byka och att tvätta minst hundra tomteskägg

och hänga dem att torka på granens södervägg!” 

Men Pillerill och Ocke, de var så yra så, 

de kunde knappast sitta och inte heller stå, 

de tyckte att de ännu i luften for omkring 

och sa: ”Låt bli att gräla, vi gör ju ingenting!” 

Då sa den yngsta gumman, som var en smula lat:

”De kan få springa ärnden mot husrum och mot mat. 

När de har vilat upp sej, så kan vi skicka dem

med rena tomtetvättar till skogens alla hem!” 

”Så bra då”, skrek de andra, ”så bra du hittar på!

De får dra tvätten åt oss, så slipper vi att gå.”

Och Pillerill och Ocke fick gno åt alla håll 

med rena skägg till tomtar och vresiga små troll. 

Därhemma stod fru Ollon och skrek: ”Hallå, hallå! 

Kom Pillerill och Ocke, kom genast, båda två!

Vart har ni tagit vägen? Kom genast hem igen!

Om ni ej lyder mamma, så blir det ledsamt sen!” 

Fru Hassel kom så vänligt och skulle hälsa på:

”Vad har väl hänt, Ollina? Hur kan du ropa så?

Du blir ju hes i blåsten och skrovlig i din hals.

Jag tror att ollonkaffe ej skulle skada alls!” 

”De barnen, ack de barnen”, fru Ollon gav till svar, 

”ja, stackars alla mammor, ett sånt besvär vi har! 

Men stig nu in och vila och värm dig, kära du,

och smaka ollonkaffet, som just är nykokt nu.”

”Tack käraste Ollina, vad det ska smaka bra! 

Jag tog en bulle med mig till dopp, om du vill ha.” 

Fru Hassels båda yngsta, de stod och titta på 

och undra om de också en smakbit skulle få. 

Då knackar det på dörren, herr Kurre Svans det är: 

”Jag undrar, är det möjligt att man får hyra här?

Det finns en våning ledig här nedanför jag tror,

den är visst mera rymlig än den, där nu jag bor.” 

”Omöjligt!” sa fru Ollon. ”Det går visst inte an!

Då tar ni våra ollon så många som ni kan!” 

”Jag lovar er”, sa Kurre, ”att inte några ta, 

förrn själv ni hunnit skörda så många ni vill ha.” 

Då suckade fru Ollon: ”Vad ska jag ta mig till?

Var är den stygga Ocke och var är Pillerill? 

De lovat skörda ollon och plocka just i dag, 

och nu så är de borta, ack stackars, stackars jag!” 

”Hör på”, sa Kurre ivrigt och svängde med sin svans, 

”den saken ska jag klara, det går nog som en dans, 

vart än de tagit vägen, så ska jag finna dem 

och ta dem uti kragen och bära dem hit hem!” 

Den lilla Nutta Hassel, som aldrig sa ett knyst,

hon smög sig bakom Kurre så listig och så tyst. 

Hon tog ett tag i svansen och gömde sig så väl,

att ingen märkte henne, då Kurre tog farväl. 

Men Kurre kände genast att någon satt där bak.

”Följ med då”, sa han bara, ”det blir din egen sak!” 

Och så red lilla Nutta, som annars var så still, 

ut i den vida världen att söka Pillerill. 

De mötte först en skata, hon var ej vänlig alls.

”Vad har ni här att göra?” hon skrek med öppen hals. 

”Jag undrar blott”, sa Kurre, ”ifall fru Skata sett

åt vilket håll två pojkar från eken sej begett?” 

”Det har jag visst”, sa skatan och skrattade ”ha, ha, 

de for i väg på flygplan och det gick riktigt bra,

de flög högt över gärdet och över nästa skog.

Flyg dit, om du har vingar, så hittar du dem nog!” 

”Jag ska nog finna barnen”, sa Kurre, nästan stött. 

”Här ser du en som hoppar och aldrig kan bli trött! 

Men flyg du till fru Hassel och hälsa henne att 

jag bär på hennes Nutta, som spelat mej ett spratt.” 

Sen gick den vilda färden i långa skutt och hopp

först över plöjda gärden och sen i trädens topp.

Från träd till träd flög Kurre med djärva, lätta språng, 

och stackars Nutta stack sig på barren gång på gång.

Men ingen Ocke syntes och ingen Pillerill. 

Till sist sa lilla Nutta: ”Kan du ej sitta still, 

så att man kan få söka och se åt något håll. 

Du snurrar ju och flänger, som om du var ett troll.” 

”För all del, stanna bara”, sa Kurre, som blev stött, 

”jag har då tittat noga på alla som vi mött. 

Man kan väl inte nosa på allting som en hund!

Stig av, så ska jag hämta dej åter om en stund.” 

Han stjälpte lilla Nutta på närmsta flugsvampstopp, 

och sedan var han borta med några långa hopp.

Och Nutta satt så ensam och såg sig skrämd omkring 

och tyckte att det prassla, men det var ingenting. 

Då öppnades en lucka i svampen näst intill. 

Ut såg en liten gubbe: ”Jag undrar vad du vill?

Säj vill du köpa fluggift och torra ormbunkslöv?

Men tala riktigt tydligt, för jag är ganska döv!” 

”Nej inte alls”, sa Nutta, ”nej inget sånt jag vill,

jag söker bara Ocke och lilla Pillerill. 

Säj, har du sett två pojkar som for på aeroplan?

De for sin väg i morse och saknats hela dan.”

"Nej”, sa den lilla gubben, ”dem har jag inte sett.

Hur kan två tomtar fara i väg på detta sätt! 

Men gamla murkeltrollet, som bor vid enens rot,

han kan helt säkert svara, ifall han tar emot.” 

Och Nutta sprang så ivrigt dit bort och bulta på.

”Vad är det om!” skrek trollet och lät så ilsket så.

”Jag undrade”, sa Nutta, ”ifall du har sett till 

två ollonpojkar: Ocke och lilla Pillerill?” 

Då öppnas dörren häftigt, så att den slår i vägg:

”Det är dom där som tappat mitt allra bästa skägg 

och trasslat till di andra, så att de knappt går an,

men vänta dom sej bara, när jag dom hitta kan!”

Han skakade mot Nutta sin gamla vassa kvast,

och Nutta blev förfärad och satte sig i hast. 

Men gubben gick i stubben och stängde med en

 skräll, 

och Nutta tänkte lättad: ”Så väl att jag slapp smäll! 

Men vart ska jag ta vägen, och vart ska jag nu gå? 

Jag är så rysligt ensam och är så ledsen så!”— 

Då kom en liten ödla och sa: ”Hur står det till?

Du söker kanske Ocke och lilla Pillerill?” 

”Ja visst, ja visst”, sa Nutta, ”säj vet du var de finns?” 

”Jag tror jag såg dem senast vid ån, om rätt jag minns. 

De gömde sig för trollet, som ville ge dem dask,

och hade krupit in i en murken gammal ask.” 

”Följ med”, sa lilla ödlan, ”så kilar vi dit bort!”

Och Nutta sprang så ivrigt, fast hon var rund och kort. 

Men när de kom till hålet, som fanns i askens stam, 

två skäggiga små tomtar försiktigt titta fram. 

”Hör på ni gamla tomtar, ni kanske säja vill 

var man ska finna Ocke och lilla Pillerill? 

Jag sökt dem hela dagen, jag sökt dem överallt

och måste vända hemåt, förrn det blir mörkt och kallt!” 

Men tomtarna i trädet, de skrattade: ”Ha, ha!”

och ryckte av sig skäggen och skrek: ”Godda, godda!” 

Och Nutta blev så häpen, att hon stod styv och still, 

för tomtarna var Ocke och lilla Pillerill. 

”Vi har klätt ut oss bara, för trollets skull förstås, 

för om han lyckas ta oss, så börjar han att slåss,

men att hans skägg blev borta var inte våran skull, 

för blåsten knyckte skägget, när lasset föll omkull. 

Nu har vi byggt en flotte, se här ska du få se! 

På den vi seglar hemåt, och du får följa me! 

Till segel ska vi hissa vår gamla flygmaskin. 

Vi fann den här i mossan, och den är hel och fin!”

De satte sig på flotten, och den bar genast av.

Och Ocke han var styrman och styrde med en stav. 

Som ballast och som utkik fick Nutta hjälpa till.

Men den som skötte seglen, det var allt Pillerill. 

Rätt som det var skrek Nutta: ”Vi far åt galet håll!” 

Just då blev masten träffad utav en taggig boll.

På stranden stod tre pojkar och hojtade och skrek: 

”Vi leker indianer, kom genast hit och lek!” 

”Ni skulle riktigt skämmas”, skrek Ocke argt till svar, 

”det är en lycka bara att båten hållit har. 

Men masten måste lagas, det blir ett drygt besvär, 

och ledsamt nog så måste vi därför landa här.” 

”Vi hjälper er med masten”, skrek pojkarna på strand. 

Sen plumsa de till båten och drog den kvickt i land. 

”Var inte arga på oss, som slängde våran boll, 

vi ville bara få er att titta åt vårt håll.” 

”Nå ja, vi ska förlåta”, sa lilla Pillerill, 

”att hålla på och gräla, vad kan det tjäna till!

Men masten måste lagas, så vi får fara snart.” 

”Ja visst”, skrek strax de andra, ”det gör vi i en fart!” 

Kastanjepojkar duger till mycket de, minsann,

på deras muntra påhitt man aldrig tröttna kan,

för allting kan de leka och allt de duger till, 

så tänkte både Nutta och lilla Pillerill. 

Och Nutta satt och åkte i hissen upp och ner, 

då plötsligt ovanför sig herr Kurre Svans hon ser. 

Han burrade med svansen och var så ond och het, 

och sa: ”Vart tog du vägen? Jag undrar bara det! 

Nu ska jag vända hemåt och vill ej vänta alls!

Kliv genast upp och sätt dig här framåt mot min hals! 

Och Ocke rider bakom och sitter riktigt still!”

Sen grep han bak i byxen den lilla Pillerill. 

Och ritten hem för barnen blev både svår och lång, 

för Kurre gav dem daskar med svansen gång på gång. 

Han sa att såna ungar han aldrig förr sett till 

och skakade så häftigt den lilla Pillerill. 

Men slutet utav färden blev ändå allra bäst! 

I glädjen tog fru Ollon och ställde till en fest. 

Till Ollonfar hon ringde i spindeltelefon 

och sa: ”Kom hem till festen, om du kan komma från.” 

”Men käraste Ollina”, fru Hassel viska då, 

”jag tycker allt de borde ha något straff ändå!”

”Nej inte alls”, skrek barnen, ”det har vi redan fått, 

för hela vägen hemåt har Kurre Svans oss klått!” 

”Så bra då”, sa fru Ollon, ”då slipper vi ju det, 

att straffa är allt nästan det värsta som jag vet!

Tack ska du ha herr Kurre som gjort allting så bra! 

Den nya lägenheten, den kan du genast ta!” 

Och Kurre Svans han flyttar på stund i eken in

med sina fyra ungar och ekorrgumman sin. 

Och de blir med på festen, där han är hedersgäst. 

Av allt som bjuds de tycker att nötterna är bäst. 

Och just som festen börjat, kom pappa Ollon hem, 

i följe med sig hade han ollonborrar fem. 

De hade varit ute och plantat ollonskog 

och ville nu ha roligt på allt sitt släp och knog.

Fru Ollons kaffe doftar, så att det är en lust. 

Små nyponälvor bjuder på klarröd nyponmust.

Fru Hassel bjuder småbröd av bästa hasselnöt,

och humlan skänker honung, som är så stark och söt. 

Fru Kotte har en kåda att tugga, seg och fin, 

och enristomten öppnar en kagge enbärsvin.

Med korn från åkern kommer en liten åkermus,

och åtta små lysmaskar, de bär på sina ljus. 

Och dansen går i ringar kring ekens jättefot.

Högt över skogens toppar står månens silverklot. 

Det skiner som en lykta på skogens glada fest, 

och nu får sagan sluta just när den är som bäst.

E Beskow:

Puttes äventyr i blåbärsskogen

 

I skogen gick Putte med korgar två; 

han tänkte, han skulle dem fulla få 

av blåbär och lingon så rara. 

Det skall bli namnsdagspresent åt mor, 

och därför är Puttes iver stor. 

Men var kan väl bären vara?

Han sökte och sökte med stort besvär,

men ack, han hittade rakt inga bär,

till sist sjönk han ned på en stubbe.

Till tårarna var det ej långt igen;

då rörde det sakta vid Puttes ben:

Det stod där en liten gubbe.

Se så, kära Putte, ej ledsen var!

Vet du vad, jag är själva blåbärsfar

och är konung i blåbärsskogen!

Kom med, lilla Putte, och tag mig i hand,

så vandra vi bort till mitt präktiga land,

där blåbärsskörden är mogen!

Med käppen han rörde vid Putte helt lätt,

och Putte blev genast så liten och nätt

som självaste blåbärskungen.

Men allting annat så stort det var,

så väldiga kronor blommorna bar,

och stor som buskar var ljungen!

Och Putte undrar: »Hur ska det gå

att båda korgarna med oss få,

vi ä' ju mycket för korta?»

Men gubben visslar på ekorrar två.

De korgarna svänga på ryggen: se så!

I några skutt är de borta!

Sen vandrade Putte vid gubbens hand
igenom ett stort förtrollat land
mellan palmer som vajar för vinden.
När stora spindlar de träffade på,
fast artigt de hälsade, hände ändå
att Putte blev blek om kinden.

Snart kommo de fram till en lummig skog
och blåbärskungen så vänligt log:
»Välkommen hit in i mitt rike!»
Men Putte ropade häpen så:
»Där hänga i träden äpplen blå,
jag aldrig sett deras like!»

»Oj oj, kära Putte, så dum du är, 

förstår du då inte att det är bär! 

Men här ha vi hunnit min stuga!» 

Han ropar: »Kom hit mina gossar sju!» — 

Och framför Putte stå i ett nu 

sju blåbärspojkar och buga! 

Och blåbärskungen belåtet ler: 

»man säkert på utanskriften ser, 

vems pojkar det här kan vara. 

Nu, Putte, ska du dina blåbär få, 

er raska nu,mina gossar blå,

ni bruka ju vara snara!»

Och nu ska ni tro att det gick med fart:
De klättrade, skakade, rev, och snart
stod korgen till randen rågad.
»Kom nu och följ med oss», ropade de.
»så ska du så mycket livat få se!»
Och Putte var genast hågad.

Och Putte fick segla på stora sjön.

Av bark var båten och segel av lönn.

Ack, aldrig han förr haft så roligt!

Då kommer han plötsligt ihåg sina bär:

»Men var skall jag väl hitta lingon här?

här är väl inte nog soligt?»

»Jo vänta, Putte, ska du få se,

till lingonmor vi nu oss bege.

hon säkert ska lingon dig skänka!

Du måste blott vänta en liten stund,

tills vi fått oss tvätta om hand och mun

och laga att tänderna blänka!»

På åtta möss de satte sig opp,

genom blåbärsskogen i vild galopp
gick sedan den lustiga ritten.
När äntligen skogens slut de nå,
där syns en slätt av mossa grå
med en liten hydda på mitten.

Därutanför sitter med värdig min

en lingonmamma så prydlig och fin
med alla döttrarna sina.
De torkat lingon den hela dag,
de skola dem koka i honungslag,
men gnida dem först så de skina.

Och lingonmor säger vänligt så:
»Ja visst, kära barn, ska’ du lingon få;
så plocka nu snällt, mina flickor!
Men tag dem blott riktigt varligt ned,
och akta att ej ni får karten med!
Och inga kvistar och stickor!

När korgen står fylld med råge på,

ta gossarna lingonflickorna små
i hand och gå ut för att gunga.
I spindelvävsgunga av finaste slag
nu gunga de Putte tag på tag,
medan flickorna skratta och sjunga.

Då ringer det; och nu få de brått,

ty lingonmor bjuder på något gott,

på honungslingon så klara;

fast Putte aldrig förr smakat på

så gott som detta, han kan ej förmå

mer än två av lingonen bara.

Sen bockar Putte så djupt han kan

och tackar för allt, ty nu måste han

och blåbärsgossarna fara.

I stora skrindan de åka få.

Med händerna vifta flickorna små

och gossarna ivrigt dem svara.

Så viftas avsked med mössa och hand

och Putte lämnar blåbärens land

och den snälla blåbärsgubben.

Och innan han hunnit räkna till sju

är råttor och vagn försvunna, och nu

han sitter där åter på stubben!

Först tänker Putte: »en dröm visst det var!»

men båda korgarna har han ju kvar

med bären som granna skina,

så nog var den drömmen riktigt sann.

Och glad i hågen nu traskar han

mot hemmet med korgarna sina.

En spännande Allhelgonahelg på 1830-talet (ur 2:a delen av Petrus Laestadii Journal)

Allhelgonadag instundade, och jag skulle åter till Arvidsjaur att förrätta gudstjänsten. Sjöarna voro tillfrusna, men farliga att färdas. Hade jag haft skridskor så hade färden varit lätt, ty jag hade en omätlig skridskobana framför mig. Men i Arjeplogs stad fanns blott en skridsko, som min far i yngre dagar begagnat; den andra var bortkommen. Att taga denna enda skridsko ansåg jag vara utan ändamål; jag rustade mig att gå. Jag klädde mig i full vinterdräkt med en stor renskinnspäls, tog säcken på ryggen och en yxa i handen.

Men som jag, sedan första året jag reste som missionär, då jag en gång spottade blod, icke tålde att ha säckbanden fästade i kors över bröstet, såsom eljest är brukligt, utan måste ha dem helt korta, bara över axeln, så var jag nu, då renskinnspälsens yvighet gjorde rummet trångt, så ovig i min packning, att jag icke på annat sätt kunde få av mig den senare, än genom att kläda av mig själva pälsen med. Jag kände mig liksom bunden, och yttrade därför när jag gick: "Far jag nu ner i isen, då är det för sista gången." Under sorgliga aningar skildes min hustru från mig, och besvor mig att icke gå på isen sedan det blivit mörkt. Det lovade jag ock.

Jag ämnade gå blott till Kalön, ett nybygge på Storavan, dit hade jag tre mil, och trodde mig hinna fram med dagsljuset. Jag gick, men på hal is måste man ta små steg för att icke halka, och detta gör att vägen blir dryg. Jag kom till Kasker klockan 2 och måste dröja där någon stund för att hämta någon förfriskning. Jag hade ännu 1 mil kvar, men solen var redan nära nedgången när jag lämnade Kasker. Även här var en skridsko, men maken förkommen. Jag harmades då, att jag icke tagit med skridskon i Arjeplog, så hade jag varit hulpen, och det skulle icke hava dragit långt om innan jag varit i Kalön. Emellertid tog jag nu med mig denna för att, om händelsen ännu en gång så fogade, att på något ställe i vägen en skridsko funnes, då äntligen få ett par. Ett. som i närvarande stund var vida angelägnare, glömde jag i Kasker - yxan. Den hade jag begagnat att försöka isen där det syntes farligt.

Jag gick nu först efter sjön Makkaur; där voro många vakar, men jag undvek dem, ty jag hade ännu dagsljuset. Däremot blev det mörkt under det jag gick på Storavan. Kalön låg på en holme, och det bekymrade mig mest, ty sundena voro farliga, och jag visste att flera holmar, med sund emellan, lågo vid Kalön på norra sidan. Jag höll mig därför vid södra landet av Storavan, och ämnade fortfara så allt tills jag skulle komma mitt för nybygget, då kulle jag taga tvärs av och gå dit. Jag visste att det var ett farligt sund innan jag kom till Kalön, men jag skulle hava hunnit förbi det innan jag gav mig ut från land, om jag gick på sätt som sagt är.

När jag nu trodde mig ha hunnit förbi sundet och ha Kalön mitt framför mig åt vänster, så riktade jag kosan tvärt över ifrån den bana jag hittills följt. Som jag nu gick rakt utåt sjön, såg jag med en viss farhåga en alldeles klar rymd framför mig, i vilken stjärnorna speglade sig livligare än vanligt. Isen är nämligen på somliga fläckar mera dunkel, på andra åter alldeles spegelklar. Jag gjorde ett ögonblicks halt: hur kommer det sig att stjärnorna tindra nästan med darrande sken? tänkte jag. Ack! jag har ju stigit på många klara fläckar förut, varför gruvar jag mig just för denna? Så steg jag till i - öppna sjön: Det var den vida, klara rymden, det var det som stjärnornas darrande sken ville varna mig för, om jag blott hade förstått det!

Van vid sjön, kände jag mig dock utan häpnad i den: Tole ketsch! var det ord som undföll mig. Det är lapska och betyder så mycket som. se där! jag kunde förstå att det skulle så gå! Skridskon bar jag i ena handen och handskarna i den andra: båda delarna släppte jag för att med flata händerna kunna taga emot mig i fallet och hejda mig, så att jag icke måtte sjunka ned ända över huvudet. Utan en sådan presence d´esprit hade jag sannolikt icke stått att rädda. Ty hade jag icke med en övad simmares konst hållit mig uppe i fallet, utan med samma fart som jag kom sjunkit under vattenytan, då hade min skinnsäck som jag bar på ryggen i samma ögonblick blivit fylld med vatten, ty den har sin öppning ovantill. Nu skedde det icke, och säcken som var tät sömmad höll ute vattnet, så att det blott småningom trängde in genom sömmarna. Hade den blivit fylld, så hade den med sin tyngd snart dragit mig åt botten.

Ännu, utan all häpenhet, vände jag mig om till isbrädden och sökte att komma upp, men förgäves; packningens tyngd hindrade mig att skjuta och klänga mig upp. Då försökte jag taga av mig packningen - det var också fåfängt. När jag på torra landet icke kunde få den av på annat sätt än att tillika avkläda pälsen, huru var det då möjligt i sjön! Pälsen åter var likasom fastklibbad vid kläderna; jag hade en verklig Nessus-klädsel på mig.

Nu först intogs min själ av förskräckelse, ty jag hade döden för ögonen. Ur stånd att hjälpa mig själv, hyste jag ännu ett svagt hopp om räddning genom andra och började ropa, i tanke att jag möjligtvis kunde höras ända til nybygget. Men sedan jag ropat några gånger utan att få svar, och utan att hundarna ens läto höra sig (vilka vanligen äro de första att giva tillkänna då någon höres; då jag i Vuolle-tjorvitak vid Kvikkjokk ropade efter båt, hörde hundarna genast och började skälla) så upphörde jag därmed.

Så skulle då min bana slutas här! tänkte jag: här skulle de många, till en del vittomfamnande planer som välvt i mitt sinne, och även nu, under den ensliga vandringen på den klara isen i stjärnornas tindrande sken, hade sysselsatt min själ. Här skulle de som ofödda foster, som ingen kände och ingen kunde göra sig det minsta begrepp om, med mig nedstiga i det tysta djupet! I ett annat ögonblick åter föreföll det mig otroligt att jag nu skulle dö. Jag hade ju icke ett något förebådande tecken. Det tankar jag hade hyst voro ju icke mitt eget foster: hade de genom försynens skickelse uppstått, så kunde det ju icke vara försynens skickelse att de så skulle slockna. Men då ihågkom jag den mänskliga egenkärleken och frågade vem jag väl vore, eftersom jag kunde tro mitt liv vara så viktigt. Jag kom ihåg det där Neros yttrande: Min Gud, vilken konstnär eller virtuos i min person går förlorad! Så är det ock med mig, tänkte jag, du tror dig vara något men är dock platt intet. Här har döden fattat dig med sin järnarm och du undkommer honom icke. 

När jag nu tänkte på de mina, ville hjärtat brista. Min olyckliga Carolina! tänkte jag; när nu främmande personer komma och bära in min stelnade kropp, huru skall hon uthärda? (Att jag kunde bliva kvarliggande på sjöbotten kom jag ej att tänka på). Därtill var det som jag förde henne hit till socknen! Heloisa, mitt lilla arma barn, du skulle då icke ens kunna säga att du sett din fader! du skulle icke hava det ringaste minne av hans innerliga kärlek! Och min gamle Fader - såsom luftsken, såsom stjärnfall, skulle han se sina söner, den ena efter den andra, lysa och försvinna. Ingenting smärtade mig dock så djupt, som att jag var skyldig och att mina skulder skulle bliva obetalta: icke nog att jag ingenting gott hunnit uträtta i världen, jag skulle ännu därtill hava gjort ont och människor skulle genom mig bliva lidande! Icke nog att mitt namn blev utan ära, det skulle ännu därtill stämplas med vanära! Och min Carolina: hon skulle icke ens få gråta i fred. Fjärran från dem, i vilkas sköte hon kunde utgjuta sina tårar, skulle hon besökas av fordrande ovänner istället för tröstande vänner - huru ofta göra icke världens små omständigheter vänner till ovänner!

Dessa och dylika tankar flögo i oräknelig mängd igenom min själ och gjorde dessa stunder till de bittraste jag överlevat. Men när jag änteligen likasom återkom till mig själv och mitt eget öde, då kände jag väl en viss fasa för det förestående ögonblicket, och den omätliga och tysta ödsligheten som från alla håll omgav mig framkallade i minnet det där:

Vi syftar då längre din bedjande blick / till Himlen, den ödsliga, kalla? / Av ljus är dess borg, men med port av demant: / vad brygga förmår från dess svindlande brant / till jordens avgrunder falla?

Väl såg jag icke med Stefanus himmelen öppen och Jesus sittande på Faderns högra hand, men jag gick dock med bättre mod den tillkommande världen till mötes än jag skildes från den närvarande. Allt mer och mer kände jag huru kylan bemäktigade sig mina lemmar. Eftersom nu intet hopp var att återkomma till livet, började jag att tänka efter huru jag som snarast måtte avgöra dödsprocessen. Det syntes mig rysligt att ligga i vaken och kämpa ända till dess mina lemmar så stelnat, att jag ej längre kunde hålla mig uppe, eller till dess säcken som jag bar på ryggen blev full med vatten och drog mig åt botten. Det rann mig i sinnet att jag ju kunde krypa under isen för att göra slut på saken i en hast.

Men försynen, som hade bestämt för mig ännu några flera levnadsdagar, hindrade denna tanke att gå i verkställighet. Hoppet om livet upprann åter plötsligt i min själ. Ehuru jag icke på detta stället kan slippa upp, tänkte jag, så är det kanske bättre på ett annat. Jag började då att simma längs efter isbrädden västerut under innerlig bön till Frälsaren att han måtte utsträcka sin mäktiga arm och rycka mig ur dödens svalg. Nu först kunde jag rätt erfara huru trösteligt det är att hava Gud i människonatur för sig uppenbarad, huru människans själ ifrån det absolutas oändlighet, likasom från öknens ödsliga tomhet utan hjärta och utan liv, i nödens stund tvingas, eller själv älskar, att taga sin tillflykt till en Gud som sig förbarmar. 

Snart blevo ock mina böner hörda. Jag kom i en bukt av isen som böljorna urholkat; där stödde jag ena armen på den yttre iskanten och vältrade mig så upp på isen. Jag kan ej beskriva vilka känslor som genomströmmade mig, då jag nu fann mig återgiven åt livet. Det var ett Guds verk, det var ock blott inför honom jag kunde utgjuta mig. Dock var jag ännu stadd i de ovissa gränsregionerna mellan livet och döden. Jag skyndade tillbaks till landet, men innan jag hann fram for jag ännu en gång ner i en vak. Denna var dock icke så stor, och vattnet var där icke djupare än att jag nådde botten, dock räckte det upp under hakan. Där var ock en stor sten, den klättrade jag upp på och sparkade mig från honom åter upp på isen. Då var jag redan så stel och tung att jag knappast förmådde stiga upp på benen.

Så kom jag väl till lands, men min belägenhet var ännu högst brydsam. Kölden var bister, kläderna styvnade till is, jag visste icke vart jag skulle vända mig. Jag misströstade att komma till Kalön, emedan jag fruktade att hela sjön var öppen. Tillbaka till Kasker var 1 mil och många farliga ställen, som jag väl med dagsljuset undvikit men nu i mörkret skulle vara blottställd för. Österut till Bergnäs åter var också en mil, men även där farliga sund och kanske åter öppna sjön. Det var dessutom stor fara att frysa ihjäl därest jag ej snart komme till folk.

Jag beslöt således ännu göra ett försök att komma till Kalön. Men jag sprang först långt österut, för att komma förbi vaken som jag för övrigt var oviss om det var blott en vak och icke tilläventyrs hela sjön var öppen. Jag vågade ej mer stiga på någon klar fläck utan höll mig blott efter de dunkla, ehuru jag måste göra många krokar till höger och vänster. Slutligen fick jag se eld som lyste från fönstret i Kalö nybygge. Det var för mig en icke mindre glad syn än när seglaren i ett farligt farvatten får se fyren. Jag stävade dit ut och kom lyckligt fram.

Glädjen visade sig som vanligt på det goda folkets ansikten när de sågo mig stiga inom dörren, men förbyttes snart i ett uttryck av fasa när de kastade ögonen på mina isiga kläder. "Herre Gud! Jag tror ni har varit i sjön!" "Ja", svarade jag, "jag kommer ifrån själva dödens famn, och att jag nu befinner mig här, och min kropp icke i detta ögonblick ligger livlös på sjöbotten, det är ett Guds under: blott igenom hans synnerliga nåd står jag ännu ibland eder." "Ja, ni skall väl en sådan ändalykt få till slut, huru länge ni håller uppå att fara på det här viset", sade nybyggaren och bad sin hustru skynda att skaffa in torra kläder och koka upp mjölk åt mig att dricka. 

Inom några minuter var jag åter torr och varm, hade icke heller av det kalla badet någon annan känning än en feberaktig hetta under natten som förhindrade mig att sova. Den överståndna faran låg med all sin livlighet för mig. Jag kände till och med en viss mörk rädsla att gå ut, och liksom fruktade att höra min egen vålnad ropa ur vaken. Jag tyckte mig nu hava sett ett tydligt tecken att min livstid icke skulle bliva lång, och låg och tänkte över huru jag skulle kunna skaffa min så innerligt älskade familj ett tak över huvudet, så att icke dess hela välfärd skulle äventyras i mitt osäkra liv. 

Följande dagen tog Johan Burman, så var nybyggarens namn, sin häst och skjutsade mig till Avaviken. Mina kläder hade torkat under natten så att jag åter kunde begagna dem. Endast renskinnspälsen var ännu våt och obrukbar, varför jag av Johan Burman fick låna en tulubb. Under natten hade alla vakar tillfrusit, ty kölden var högst skarp, men vi måste ändå på somliga ställen köra efter stranden och hade svårighet att taga oss fram, ty ännu föregående dagen hade största vidden av Storavan, nämligen från Storbodsund till Bergnäs, varit öppen. 

Från Avaviken vände Johan Burman genast om, och Avaviks-nybyggaren skjutsade mig till Arvidsjaur, ty jag var nu för mycket uppskrämd att våga gå ensam. I tim din peive påtam (dagen var ännu icke kommen), sade Arvidsjaurs-lapparna, glada att ännu få se mig ibland sig. Hade du drunknat, så hade också vi kommit att försynda oss, ty vi skulle nu här hava fördömt dig, såsom den där icke vårdade sig om att komma, och på ett oförsvarligt sätt gäckade allmogen, som från långväga orter kommit till kyrkan utan att få någon gudstjänst. Vi hade icke vetat att du hade farit den sista färden, och hade kommit att utfara mot den som ej mer fanns bland de levande, som, just för det vi hade trott honom uppsåtligen hava försummat, tvärtom tillsatt sitt liv.

Även vid denna helg hade jag trenne sockenbud, till lappar; det ville synas som passade de just uppå medan jag förestod tjänsten. Ingen utav dem var sjuk, utom Lars Klemetssons hustru, densammes vars son jag förra gången hade besökt. Av de övriga var den ena krympling och den andra blind, varför ingendera kunde komma till kyrkan. Dessa sockenbud uppehöllo mig några dagar inom Arvidsjaur, så att jag icke förrän torsdagen kom till Arjeplog, men den gången gick resan från Avaviken till Arjeplog hastigt och lustigt. Jag hade fått låna ett par skridskor i Arvidsjaur, gav mig icke ut från Avaviken förrän det var full dager, det vill säga omkring klockan 8, upphöll mig en timme i Bergnäs där jag döpte ett barn, var upp i Kalön och utbytte tulubben mot min renskinnspäls, samt även i Kasker, men kom ändå fram till Arjeplog omkring klockan 3 på dagen. Så fort har jag aldrig tillryggalagt 6 mil.

Till Arjeplog hade underrättelsen om mitt äventyr redan hunnit. Johan Burman hade varit där till helgen och berättat händelsen. Varje ömt och älskande hjärta kan lätt föreställa sig min Carolinas sinnesförfattning under de dagar som sedan förflutit.  Gråtande skyndade hon mig till mötes när hon såg mig komma, ty hennes ögon voro alltjämt riktade åt det håll varifrån jag väntades, så att jag icke kunde komma obemärkt. Hon hade fruktat att jag verkeligen var omkommen, fastän man icke ville säga det för henne. Men åter när hon betänkte huru noga man berättat alla omständigheterna, tyckte hon att man väl icke hade kunnat dikta ihop så mycket. Vad människan önskar, det hoppas hon också gärna: motsatsen vill man icke tro förrän det är fullt säkert och icke mera kan nekas. Men det förskräckte henne att jag dröjde så länge - jag skyndade dock så mycket i min förmåga stod. Som hon ändå icke ville tro att jag var död, föreställde hon sig att jag låg sjuk någonstans till följd av förkylning i vaken. Det var dock nu allt förbi och våra känslor utgöto sig i en mängd av glädjetårar. Detta var den största livsfara jag genomgått, och huru länge jag än må komma att leva, skall jag dock alltid livligt påminna mig det ögonblick då jag på så nära håll såg döden i synen.

(Petrus Laestadius blev, som han nu anade, inte så gammal. Han dog i lungsot 1841, vid 39 års ålder, och fick således den kortaste livslängden av de tre prästerliga bröderna Laestadius. Men när han dog var han sedan fyra år kyrkoherde i Vibyggerå nybildade eller rättare återbildade medeltida pastorat och hade väl därigenom skaffat något tryggare levnadsvillkor för sin fru Carolina Fredrika - f Hagberg 1809 - och deras fem överlevande barn).