Annandag jul år 1800 blåste det en storm över Lövsjö
härad i Värmland, så att Gud sig förbarme. Man kunde
inte tro annat, än att meningen var att rycka bort allt, som
fanns på jorden, och göra rent hus här.
Kom inte och säg, att det kan ha varit lika starka blåsväder
både förut och efteråt, och kom i alla händelser inte
och säg det till någon av de gamla Lövsjöborna, för de
har fått höra alltifrån barndomen, att maken till storm är
det inte möjligt att råka ut för.
De kan än i dag räkna upp alla de gärdsgårdar, som blev
nervräkta, och alla de halmtak, som blev upprivna, och alla
lagårdar, som stöp omkull, så att djuren fick ligga begravna
under takstolarna i flera dar. Och de kan peka på alla de
ställen, där elden kom lös och inte kunde bli hejdad för
blåsvädrets skull, förrän hela byn hade gått åt. Och de har
varit uppe på alla de höjder och bergknallar, där träd föll
bredvid träd, så att de har stått som flådda alltsedan den
dagen.
Nu vet man ju, att folk brukar säga, att det är en dålig
vind, som inte blåser gott åt någon, men ingen kunde tro,
att det skulle gälla också om den här annandagsstormen,
för man såg ju, att den bara ställde till den ena olyckan
efter den andra.
Den, som minst av alla kunde tänka sig, att det skulle
följa något gott med blåsvädret, det var nog ändå
”lilljänta” från Koltorp. Hon var inte god till att tas med, hon,
när hon på annandagsmorgonen stod i skogsbrynet och såg
hur det låg som en rök över dalen nedanför henne av snö
och aska och sopor och allt, som vinden ryckte med sig.
Aldrig, så länge hon hade levat, och hon var ändå tretton
år fyllda och gick på det fjortonde, hade hon råkat ut för
en sådan motgång. Hon brukade väl annars kunna hålla
humöret uppe både i hårt och lett, men det här var nästan
mer, än hon kunde stå ut med.
Det var inte långt ifrån, att tårarna skulle komma fram
i de stora, blanka ögona och trilla ner över det bleka och
magra ansiktet.
Lilljänta hade ställt sig lite framom skogsbrynet liksom
för att pröva vad blåsvädret gick för, och vinden slet i
huvudduken och trummade på den korta, vita fårskinnspälsen
och snodde den hemvävda kjorteln så hårt om
benen på henne, att hon var nära att falla omkull.
Hon var inte ensam, utan mor och ”lillgossen” var med.
Båda var klädda på samma sätt som lilljänta i korta, vita
fårskinnspälsar och i kjortlar av svart, styv vadmal. Det
kunde inte vara på annat sätt, för lilljänta ärvde alla sina
kläder av mor och lillgossen ärvde sedan av lilljänta. Men
det var den skillnaden på dem och på henne, att fastän de
hade lika varma kläder som hon, så hade de inte gått utanför
skogen, utan stod kvar i lä.
Mor och lillgossen hade likaså magra och tärda ansikten
som lilljänta och likaså klara och kloka ögon, och båda två
tänkte alldeles som hon, att det var en olycka med blåsvädret
och att de var så bedrövade över det, att de hade lust
att gråta.
Men de såg inte på långt när så desperata ut, som hon
gjorde.
Hon stod just på den där backknölen, ni vet, ovanför
Bäckgården i Bro socken, och hon kunde följa vägen, som
snodde och vände i långa krökar ända ner mot Bro kyrka.
Och hon såg, att bondfolk, som hade gett sig ut för att fara
till gudstjänsten, vände och for tillbaka hem. Mer behövde
hon inte se för att förstå, att det skulle bli omöjligt för
mor och lillgossen att gå de två milen ner till Nygård i
Svartsjösocknen, dit de hade ämnat sig på julkalas.
Hon kunde inte låta bli att knyta näven i vanten, när hon
kom underfund med detta.
Om det bara inte hade varit så lugnt inne i skogen, där de
bodde! Om de bara hade förstått vad det var för ett väder,
innan det kom över dem här i skogsbrynet! Då hade de
aldrig gett sig av hemifrån, och det skulle hon ha tyckt
bättre om.
För se, hon var sådan, att hon inte visste något, som var
så försmädligt som att behöva vända om och inte komma
dit hon ville.
Om hon bara inte hela året hade gått och tänkt på den
här annandagen, då hon skulle få gå till Nygård! Om hon
inte nu i detta ögonblicket hade sett framför sig de stora,
sjudande grytorna, de långa borden med de vita släpdukarna
och de stora klengåshögarna! Om inte hon och lillgossen
hade sagt till varandra var gång, som mor inte hade haft
något att ge dem till mat: ”När vi kommer till farbror
i Nygård på julkalas, så ska vi äta oss mätta!”
Att tänka sig, att de kokade sötsoppa med russin där nere,
att där fanns risgrynsgröt och kakor, att där fanns sylt och
kaffe och smörbakelse och att hon inte skulle få något med
av det!
Hon var så ond, att hon riktigt önskade, att det skulle ha
funnits någon, som hon hade kunnat vara ond på. Hon
tänkte för sig själv, att blåsvädret borde ha haft bättre vett
än att komma just den här dagen. Helgdag var det, så att
det behövde inte dra kvarn, och vinter var det, så att det
behövde inte hjälpa till på sjön, utan det kunde ha hållit
sig i ro. Men det var inte lönt att säga detta till
blåsvädret.
Det var den värsta vägbiten, som de hade framför sig nu:
ner förbi Helgesäter och utför Broby backar fram emot
Löven och kyrkan och över de stora prästgårdsgärdena,
därför att det var öppen och skoglös bygd, som vägen gick
fram genom. Komme de bara förbi detta, och kunde de
sedan sträva sig uppför Hedebybackarna, så var det ingen
fara mer, för alltdärifrån gick vägen genom skog.
Det såg inte så värst långt ut. Hon tyckte, att de väl
åtminstone borde göra ett försök. Det kunde inte gå värre
än illa i alla fall.
Hon var ändå glad, så länge som mor stod och betänkte
sig. Det var ju möjligt, att hon kunde besluta sig för att gå
framåt. Men nu märkte hon, att mor vände sig för att gå
inåt mot skogen, och lillgossen gjorde förstås, som mor
gjorde.
Då började lilljänta att gå åt motsatt håll utför backen.
Först helt sakteliga, men sedan allt fortare, för vinden kom
bakifrån och drev på, så att hon var nästan tvungen att
småspringa. Hon aktade sig väl för att se sig tillbaka, för
hon tänkte, att mor och lillgossen då kanske skulle göra
tecken åt henne att vända om. Hon var nästan säker på att
de hojtade och ropade åt henne, men det behövde hon inte
bry sig om, för nu, då hon var riktigt utkommen i blåsvädret,
var det ett dån och ett brak omkring henne, så att
hon ingenting kunde höra.
Det var inte troligt, att mor skulle kunna springa fatt
henne, för mor var tvungen att hålla lillgossen i hand, så
att han inte skulle blåsa omkull, och därför gick det inte
så fort för henne.
Inte för att lilljänta fördenskull fick lust att vända om,
det fick hon visst inte, men hon erkände för sig själv, att
hon aldrig hade trott, att vädret var sådant, som det var.
Över huvudet på henne kom stora, mörka fåglar med fladdrande
vingar, som vinden jagade framför sig och alldeles
slet sönder, så att de varken fick behålla fjädrar eller
kroppar. Hon tyckte, att hon aldrig hade sett något så
hemskt, tills hon kom underfund med att det var stora
halmruskor, som hade blivit lösryckta från något tak.
Om hon tog ett steg mot vinden, så reste den sig framför
henne som en stegrande häst och ville kasta omkull henne,
och tog hon ett steg med vinden, så sköt den på, så att
hon fick gå med böjda knän och kutig rygg för att stå emot.
Hon blev så trött av att slåss med den, att det kändes, som
om hon skulle ha dragit lass.
Och norrifrån kom den och var så full av köld, som om
den skulle ha dansat med lik. Den var så stark och vass, att
den borrade sig igenom både fårskinn och vadmal och isade
inpå bara kroppen. Och inte för att hon frågade efter sådant,
men nog kände hon hur tårna stelnade i becksömsskorna
och hur fingrarna blev valna i ullvantarna och hur örona
sved under huvudduken. Hon gick framåt i alla fall, ända
tills hon hade kommit utför hela den långa backen. När
hon stod nere i dalsänkan, stannade hon och väntade på
de andra.
När de äntligen var framkomna, gick hon emot dem.
Det var visst bäst ändå, att de gick hem, sa hon. Det var
nog omöjligt att komma fram till Nygård.
Men nu var mor arg och lillgossen med, och de sa till sig
själva, att inte skulle den här jäntungen få regera dem och
säga när de skulle gå framåt och när de skulle gå tillbaka.
— Nej, du, sa mor, vi vänder inte, utan du ska allt få
gå till julkalaset, eftersom du har sådan lust att komma dit.
— Ja, du ska få så mycke blåst över dig, så att du blir
nöjd för många veckor, sa lillgossen.
Därmed började mor och lillgossen gå framåt, och
lilljänta fick följa efter så gott hon kunde.
När de kom ner mot Uvgården, mötte de Vandrar-Lotta
och Tiggar-Jon. Och de två, som brukade stryka kring i
trakten både i helg och söcken och var vana vid alla väder,
satte händerna för munnen som en lur och ropade till dem,
att de för all del skulle gå hem, för längre ner mot sjön var
det så kallt, att de kunde frysa ihjäl.
Mor och lillgossen gick framåt i alla fall. De var onda
på lilljänta alltjämt, och de ville, att hon riktigt skulle få
känna på vad det var för ett väder.
De mötte Erik i Fallas häst, som kom med en tom släde
efter sig, för hatten hade blåst av Erik i Falla, och medan
han sprang runtom gärdena och klättrade över gärdsgårdarna
och kröp i dikena för att få fatt på hatten, hade hästen
tröttnat på att stå stilla i blåsvädret och hade gett sig av
på hemvägen.
Men mor och lillgossen såg ut, som skulle de inte ha
funnit något märkvärdigt i detta. De gick bara på.
De arbetade sig framåt, tills de kom på höjden av Broby
backar. Men där råkade de in i en stor hop med folk och
hästar och slädar, som stod där och inte kunde komma
längre. För det var den stora Broby tall, som hade varit
så hög, att den hade synts lika långt omkring som Gurlita
klätt, som nu hade blåst omkull och låg tvärsöver vägen.
Och det var Gullåsa-Jan och Kringåsa-Britta, som skulle
vigas den dagen i Bro kyrka, som stod där. Och det var
gamle Jan Jansa i Gullåsa och gamla mor i Kringåsa och
grannar och släkt och Spelmans-Jöns och vackre Gunnar i
Högsjö och många andra, som skulle ha gått med i brudföljet,
som stod där. De ropade och de förklarade, att två
gånger förut på vägen hade de fått stanna för kullblåsta
träd, och dem hade de kunnat flytta, men det här trädet
visste de sig ingen råd med. Och gamle far i Gullåsa gick
omkring och bjöd brännvin, men de stod där de stod i alla
fall. Och bruden hade gått ur släden och stod och grät,
därför att det hade varit så motigt på kyrkresan. Och vinden
slet röda tyllrosor och gröna sidenblad från bården på
hennes klänning, så att folk, som längre fram på dagen
kom resande genom socknen, de kunde inte annat tro, än
att blåsvädret hade funnit reda på en törnrosbuske i en
trollskog och ryckt med sig blommor och blad och strött
över åkrar och dikeskanter.
Men mor och lillgossen, de stannade inte, för att tallen
låg över vägen, utan de kröp under den och fortsatte. De
trodde inte, att lilljänta hade fått nog av blåsvädret än på
en stund.
Och tänk, att de gick ända så långt som till vägskälet och
till Broby gästgivargård!
Där såg de majorskan Samzelius, som kom åkande med
två hästar och hade täckt släde. De begrep visst först riktigt
hur dåligt väder det var, när de såg, att majorskan satt
under tak, för hon var annars inte den, som var rädd av
sig. Majorskan stack fram sin knutna näve ur kuren och
hötte åt dem. Och hon ropade till dem med en stämma, som
hördes genom stormens brus:
— Gå hem med dig, Marit i Koltorp! Inte ska du gå ute
med ungarna dina, när det är sånt väder, att till och med
jag måste åka i kursläde.
Men mor och lillgossen tyckte, att lilljänta gärna kunde
få slitas med blåsvädret en liten stund till.
När de nu kom till bron, som ledde över det smala sundet
mellan Övre Löven och Mellan-Löven, så måste de krypa
utefter broräcket. Här låg vinden på så förskräckligt, att
de skulle ha blåst ner i det öppna sundet, om de hade
försökt att gå upprätt.
De var halvvägs, när de hade gått över bron. Lilljänta
började rentav att tro, att de skulle komma till julkalaset.
Men knappt hade hon tänkt detta, förrän det blev motigt
på nytt. Det var väl den starka kölden på bron, som hade
gjort slut på lillgossen. Han var som en isklump. Han bara
kastade sig ner på vägen och ville inte gå ett steg till. Mor
tog och ryckte upp honom och sprang in i närmaste stuga
med honom.
Lilljänta var så förskräckt, när hon följde efter mor in
i stugan, så att hon inte visste till sig. För om lillgossen
nu var förfrusen, så var det hennes fel. Mor och han hade
nog vänt om och gått hem, om inte hon hade varit.
De hade kommit in i en stuga, där det bodde ett folk,
som var så snällt, att det var rent otroligt. De sa strax, att
det rakt inte gick an, att de främmande gav sig av ut igen,
förrän blåsvädret hade saktat sig litet. Och de sa, att det
var en Guds lycka, att de hade tagit in hos dem. Om de
hade fortsatt framåt prostgårdsgärdena, så hade det inte
slagit fel, att de hade frusit ihjäl alla tre.
Det såg ut, som om mor också skulle vara glad över detta,
att de var inne under tak. Hon satt där så nöjd och såg ut,
som om hon inte alls visste, att de nu höll på att vända
stekspetten och skumma flottet av de stora köttgrytorna
nere i Nygård.
När värdfolket riktigt hade fått tala sig mätta om hur väl
det var, att de hade stannat hos dem, så föll det dem in
att fråga varför de hade gett sig ut i blåsvädret. Kanske det
hade varit deras mening att gå till kyrkan?
Då talade mor om för dem, att de skulle ha gått till Per
Jansas i Nygård. Han var svåger till henne, fast han var
likaså rik, som hennes man hade varit fattig. Han brukade
hålla kalas varje annandag jul, och hon, som var svägerska,
var självskriven gäst. Och visst hade hon tyckt, att det var
ett svårt väder att ge sig ut i, men detta var ju det enda
kalaset, som de fick vara med om på hela året.
Stugfolket tog illa vid sig igen, då de fick höra detta.
Det var då bra synd om mor, att hon inte fick komma på
kalas till Per Jansas, för där gick det nog ståtligt till. Men
se, att gå ut i stormen en gång till, det var omöjligt. Det
var att sätta livet på spel.
Mor höll med om att det var omöjligt och såg ut, som
om det inte var någon konst alls att sitta stilla hos detta
fattiga folket, när det fanns så mycket gott, som väntade på
henne.
— Om ni inte hade barnena med er, sa stugfolket, så
kanske ni kunde sträva er dit ner.
Mor höll med om det också. Nog skulle hon ha kommit
på kalaset, om hon inte hade haft barnen med sig. Men
dem kunde hon inte ta ut mer i det här vädret.
Nej, det var ingenting att göra vid saken, det kom de sams
om. De tyckte det var så synd om mor. Man kunde riktigt
se på dem hur ledsna de var.
Så på en gång fick matmodern en tanke, som hon blev
mycket glad åt.
— Men kors då! sa hon. Ni kan ju få lämna barnena
här hos oss, om ni har lust till att gå.
De blev så glada åt detta, både matmor och husbonde.
De kunde inte begripa, att de inte hade funderat ut det förut.
Mor krusade lite till en början, men hon gav snart med
sig. De kom överens, att barnen skulle få bli där de var
hela den dagen och natten med, men nästa dag skulle mor
komma tillbaka och hämta dem.
Så gick mor, och där satt lilljänta.
Nu var det riktigt slut med att hon skulle få komma på
julkalas, det insåg hon. Men det hade inte varit lönt att
säga något om att hon ville gå med mor, för detta var ett
så snällt folk, som de hade råkat ut för, så att de hade aldrig
släppt henne åstad. Och inte kunde de gå ifrån lillgossen
båda två heller.
Stugfolket försökte att tala med henne och muntra upp
henne, men hon kunde inte svara ett ord. Hon vände dem
ryggen och ställde sig vid fönstret och såg på ett par stora
björkar, som svingade fram och tillbaka i blåsvädret.
Hon hade så många önskningar där hon stod. Bland annat
önskade hon, att blåsvädret skulle ta ett kraftigt tag i den
här stugan och välta omkull den, så att hon skulle kunna
komma ut ur den.
Men, men–-Detta började se märkvärdigt ut!
Medan hon stod och såg på björkarna, tyckte hon, att de
för vart ögonblick svingade mindre och mindre häftigt. Och
hon tyckte, att dånet och bullret, som hade följt med
stormen, också tog av, och att det inte mer flög omkring
varken stickor eller strån i luften.
Hon visste knappt om hon vågade tro, att hon såg rätt,
men nu var det så stilla, att det nätt och jämnt dallrade
litet i de långa hängkvistarna på björkarna.
Stugfolket satt och jollrade med lillgossen och märkte
ingenting, förrän lilljänta talade om för dem, att nu var
det slut med blåsvädret.
De blev så förvånade, och de sa genast, att det var synd,
att det inte hade slutat upp förut, så att barnen hade fått
gå på julkalaset. För det var inte något roligt att sitta hos
dem hela dagen, det kunde de nog begripa.
Då sa lilljänta, att om hon fick lov, så kunde hon ta
lillgossen med sig och gå till Nygård. Det var bara raka
landsvägen dit, så att hon var säker om att hitta, och inte kunde
de råka ut för något farligt heller så här mittpå dagen.
Det var ett så innerligt snällt folk. De ville inte göra
någon människa ledsen, utan de lät dem gå, både lillgossen
och lilljänta.
Nu var det ju bra alltihop. Vädret var vackert och lugnt,
och det gick lätt att gå, och ingen fanns det, som kunde
befalla lilljänta att sitta stilla eller gå tillbaka, när hon
ville framåt.
Men se, en sak var det ändå, som gjorde henne orolig.
Hon tyckte, att solen sjönk så hastigt borta i sydkanten av
himlen. Inte visste hon vad klockan var, men tänk, om det
var så långt lidet, att de redan satt till bords i Nygård! Hon
hade en hel mil att gå ännu. Tänk, om hon inte skulle
komma fram till annat än tomma grytor och gnagda ben!
Lillgossen var inte mer än sju år. Det gick inte så värst
fort för honom att gå. Han var trött och modlös också efter
allt, som han hade gått igenom förut på dagen.
När de stod i sänkan nedanför Hedebybacken, stannade
lilljänta och såg neråt Löven, som låg nyfrusen med hård,
blank is.
Hon frågade om lillgossen mindes vad det var för en
kväll, som mor hade kommit hem och sagt, att Löven var
frusen. Mor hade varit så förvånad över att sjön hade gått
ihop redan före jul, så att hon hade talat om detta hela
kvällen.
— Jo, det var dan före julafton, sa lillgossen. Det var
han säker på.
— Då har den ju legat i fyra dar redan, sa lilljänta. Jag
kan aldrig tro annat, än att den är så stark, att den bär oss.
Det kom nytt liv i lillgossen, så snart som han begrep,
att hon tänkte gå sjövägen.
— Vi ska slå kana ner till Nygård! skrek han till.
— Det är ju passande förstås, sa lilljänta, att ta den
vägen, eftersom Nygård ligger vid sjön.
Hon hade allt sina betänkligheter, men nu var det
lillgossen, som drev på. Han ville inte höra talas om att gå
landvägen. Han skulle prompt ner på sjön.
— Du får säga till mor, att det var du, som ville det,
sa lilljänta, för hon blir inte ond på dig.
Det var inte långt ner till sjön. De stod snart på isen.
Den var så glatt som en ål, den kunde inte vara blankare.
De tog varandra i hand och slog kana neråt Löven.
Detta gick bättre än att knoga på landsvägen. På det här
sättet skulle de nog komma fram, innan det var slut på den
stora kalasmiddagen.
Men så hörde lilljänta ett brusande och ett dånande
bakom sig, som hon alltför väl kände igen. Hon behövde
inte se sig om för att veta vad det var. Hon kände det redan
i nacken. Det var blåsvädret, som hade börjat på nytt.
Det var, som om det skulle ha hållit sig stilla bara för
att locka barnen ut på isen. Och nu kom det och tog fatt
dem och kastade omkull dem.
Det blev alldeles omöjligt för dem att komma fram
isvägen, sedan stormen hade begynt igen. De kunde inte
stå på sina ben. Det var ingenting annat att göra än att
krypa i land.
Nu skulle man tycka, att det borde vara liksom slut med
lilljänta. Hon hade ställt det så för dem, att man knappt
kunde begripa hur de skulle komma fram till människor
igen. På sjön kunde de inte gå, och där de kom i land, var
det brant berg och stark skog och ingen väg.
Och lillgossen var så trött och uppledsen på alltihop, att
han bara grät.
Hon blev allt också stående stilla på stranden en stund
och såg riktigt handfallen ut.
Men hur det var, så kom hon att tänka på hur hon och
lillgossen brukade åka utför bergklinten där hemma, då
den var isbelagd. Och hon började strax bryta av
grankvistar och lade upp dem i två högar. På den ena satte
hon lillgossen, och sedan la hon sig på knä och sköt ut
både honom och de två granrishögarna på isen igen.
När de kom ut i det starkaste draget, satte hon sig på den
andra gransrishögen, och både hon och lillgossen tog var
sin granrisruska i hand och höll upp dem mot vinden.
Och huj! sa blåsvädret, och hej! sa det. Det ruskade på
dem och svängde dem åt sidan, liksom ville det känna efter
om det kunde rå med dem.
Men så tog det ett karlatag, och i väg for de. Och det gick,
så det gick, ja, som vinden så gick det, och de kände inte
blåsten, de kunde nästan ha trott, att de satt stilla, om inte
stränderna hade rusat förbi dem.
Lillgossen illskrek av glädje, men lilljänta satt med
munnen hårt hopknipen och spanade efter om det inte skulle
komma något nytt hinder och ställa sig emellan henne och
julkalaset.
Det var den raskaste färd, som hon hade gjort i sitt liv.
Det dröjde inte många minuter, förrän de hade framför
sig udden, där de stora Nygårdshusen reste sig.
I Nygård fick folk syn på dem, just som de hade ämnat
sätta sig till bords, och de kunde inte låta bli att springa ut
och se efter vad det var för märkvärdigt, som kom farande
på sjön.
Och man kan förstå hur förvånade de blev, både Per
Jansa och Per Jansas hustru och prästen och allt
kalasfolket, över att se dem.
Den enda, som inte såg så värst förvånad ut, det var mor.
— Den jänta ger sig inte, förrän det går, som hon vill,
sa hon. Jag har väntat hela tiden, att hon skulle komma
flygande på ett kvastskaft.
Men den, som folk talade om hela kvällen och berömde
och sa att det skulle bli ett duktigt kvinnfolk av, det var
allt lilljänta, det.
Mor fick sitta bredvid prästfrun i soffan en lång stund
och berätta om henne.
Hon var inte så bet till att spinna, så liten hon var, och
karda ull kunde hon, och hon hade plockat bär hela förra
sommarn och sålt på Helgesäter, och hon hade fått en
abc-bok av kaptenskan, och en av fröknarna på Helgesäter hade
hjälpt henne till rätta, så att nu kunde hon både läsa och
skriva.
Prästen i Svartsjö hade varit änkling i många år, men
i somras hade han gift sig på nytt. Den nya prästfrun var
en liten människa med alldeles vitt hår, men ansiktet var
finhyllt och utan rynkor. Det fanns ingen, som tordes säga
hur gammal hon var. Hon hade rykte om sig att vara
otroligt duktig i sitt hus. Folk sa också, att om hon såg
en människa bara en gång, så visste hon genast vad den
gick för.
Nu sa denna nya prästfrun till mor, att hon länge hade
tänkt på att ta en ung tös i huset, som skulle ha den
befattningen att passa upp på hennes styvdotter, så att
kammarpigan skulle få mer tid till vävning. Hon frågade mor om
hon hade något emot att låta lilljänta flytta till prästgården
nästa höst.
Om mor hade något emot detta? Det var en fråga! Hon
kunde inte tänka sig en större lycka för lilljänta än att få
komma i tjänst på Lövdala.
Hela kvällen satt prästfrun och följde lilljänta med
blickarna. Det var, som skulle hon inte kunna tänka på
någon annan.
Om en stund kallade hon mor till sig igen.
— Är det sant, sa hon, att tösen kan både skriva och läsa?
Och mor bedyrade, att det var sant.
— Ja, då gör vi opp, att hon kommer till Lövdala nu
med detsamma, sa prästfrun. Ni kan ju ta vägen förbi
Lövdala, när ni går hem från det här kalaset, och då får hon
stanna med en gång.
På det sättet blev det också avtalat.
Men efteråt som förut satt prästfrun och såg på lilljänta,
liksom kunde hon inte se sig mätt på henne.
Om en stund ville hon på nytt tala med Marit i Koltorp.
— Vad är det hon heter, tösen din? frågade hon.
— Jo, hon heter Eleonora, men vi brukar kalla’na för
Nora.
— Och det är riktig sanning och inte bara skryt, att hon
kan läsa och skriva? sa prästfrun.
Nej, mor försäkrade henne, att det var rena sanningen.
— Jag har suttit och tänkt på att hon kunde få åka med
oss hem i släden nu i natt, sa prästfrun. Vi är just utan en
sådan som hon på Lövdala, så att hon kunde gärna få börja
tjänsten genast.
Det blev, som prästfrun ville, förstås. Hon var sådan,
att folk inte gärna satte sig emot henne.
