Damascenus kom in i en stor gymnastiksal och
såg den först tom; men snart märkte han att utmed
väggarne stodo mänskor med ryggarne utåt, så att
man bara såg peruker och röda öron.
- Varför stå de och titta i väggen, och varför äro de så röda om
öronen? frågade han sin lärare.
- De skämmas, svarade läraren; i livet ansågos de som de största
kvickhuven, men nu ha de upptäckt sin dumhet.
- Vad är dum?
- Dum är för det första den, som bär sig opraktiskt åt.
Dessa gymnastiserade hela sitt liv, men
begagnade aldrig de krafter, som de förvärvat.
Dum är vidare den, som har svårt att fatta enkla saker,
självklara saker eller axiom, till exempel om Guds
existens. Dum är också den, som icke kan begripa
en logisk bevisföring, eller är oemottaglig för
bindande skäl, icke kan draga en riktig slutledning.
Höjden av dumhet är att icke kunna mottaga
en faktisk upplysning. När apostlarne upplyste Tomas
om att Kristus Guds son var uppstånden från de döda,
så mäktade han icke mottaga den nyheten, emedan
den gick över hans horisont. En sådan människa
brukar ni kalla tjockskallig, eller hur?
Damascenus svarade icke, utan blev röd om öronen,
ty han såg borta vid språngstocken en man som han tyckte
sig känna igen på hans breda nacke och små öron.
- Vad ser du på? frågade läraren.
- Vem är den mannen därborta?
- Han var eller han hette Al Manssür, den Segerrike,
emedan han förlorade alla bataljer utom en:
den över sig själv; av grekerna kallades han Krysorroas,
det är guldströmmen, men romarne sade Johannes
från Damaskus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar