Johannes befann sig en gång på vandring och
kom till en skog. I ett gammalt träd fann han ett
fågelbo med sju ägg, vilka liknade tornsvalans; men
denna fågel lägger bara tre ägg, alltså var det icke
dennes bo. Enär Johannes var en stor äggkännare,
såg han snart att det var härfågelns ägg, och han sade
sig: härfågeln måste finnas här i närheten, fastän
böckerna säger att han icke finns här i orten. Om en
stund hörde han mycket riktigt härfågelns ryktbara
opp, opp, opp, och då visste han att den fanns där.
Han gömde sig bakom en sten, och snart fick han se
den spräckliga fågeln med dess gula kam.
När han efter tre dagar kom hem, berättade han
för sin lärare att han sett härfågeln på Siarö. Läraren
trodde det icke, utan fordrade bevis.
– Bevis? Menar du två vittnen?
– Ja.
– Väl, jag har två gånger två vittnen och som samstämma:
mina två öron hörde honom, och mina två ögon sågo honom.
– Må vara, men jag såg honom icke, svarade läraren.
Johannes fick namnet storljugaren, därför att han
icke kunde bevisa det han sett härfågeln där och där.
Men det var lika fullt ett faktum att härfågeln funnits
där, ehuruväl det var ett ovanligt fall där i orten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar