Lärjungen frågade: Jag bekänner, att jag aldrig
förstått försoningsverket riktigt.
– Du menar förstå med bondförståndet? Det kan man icke.
De högsta frågorna kunna icke lösas av oss, lika litet som 6:e
gradens ekvationer, men vi få lösningen till skänks
om vi be vackert. Vad Kristi återlösningsverk
beträffar, så kan du väl fatta det genom analogi. Du minns
när du hade skulder, så att det sprangs i din dörr hela
dan, och du måste ut tidigt på morgonen för att låna
eller undfly dina fordringsägare. Slutligen fruktade du
ditt rum så, att du icke vågade gå hem att sova. Du
satt på en bänk i en park, och sade dig själv: Detta
är helvetet! Då kom en man som kände dig; han
betalade dina skulder, och du kallade honom din
frälsare. Ser du icke att den ena kan betala för den andra
och frälsa honom. Det gick ju att begripa.
– Ja, men att göra en dålig handling ogjord kan man icke.
– Nej, men att utplåna den ur eget och andras minne
det kan den allsmäktige. Men märk noga, var gång
du rotar upp i andras förflutna som är försonat, så
slår minnet av din dåliga handling upp, alldeles som
en illa urtagen fläck, vilken går mitt igenom tyget
och dyker opp på avigan. Alla underverk äro
villkorliga, liksom löftena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar